Att tro eller inte tro, att kopiera eller vara ett original!

Nu i dagarna har det skrivits en hel del om det nya "samfundet" som blivit godkänt av Kammarkollegiet i slutet på förra året. Det Missionerande Kopimistsamfundet heter det, och har sina rötter i fildelning och har tydliga kopplingar till piratpartiet. Namnet Kopimi kommer från det engelska Copy me, och syftar på att det ska kopieras åt alla håll. Samfundet leds av Isak Gerson som är filosofistuderande i Uppsala.
Här är hans egna förklaring av kopimismen.

"Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras. Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som fråncopyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig."

Just nu ligger Kopimisternas hemsida nere på grund av att det blivit så uppmärksammat i medierna, och trafiken ökat drastiskt till hemsidan, så jag kan tyvärr inte läsa vad dom skriver själva om det. Men jag ställer mig mycket skeptisk till detta, då jag tycker att detta helt går emot vad jag tycker är sunt förnuft. Om en person har lagt ner tid och energi på att tillverka eller göra något så har den personen rätt att ta betalt/få betalt för denna vara eller tjänst, och då är det självklart att ingen annan kan sätta sig över den rätten och säga att dom har en "religion" som säger att dessa saker är fria att dela med sig av som dom ägde dom själva. Det är en helt annan sak om man skrivit en bok eller spelat in musik med tanken att det ska spridas gratis via nätet, men väljer man att inte göra det, ska det självklara vara att man betalar för sig. Jag skulle gissa att de flesta i Sverige, eller i hela världen för den delen, som jobbar med ett skapande arbete inte vill att det ska komma någon och ta sakerna som man gjort, och bara går därifrån utan vare sig ett tack eller en ersättning. INGEN vill väl jobba gratis? Jag gissar att de flesta av de som förespråkar kopimismen, eller som på annat sätt är positiva till fildelningens fördelar är rätt unga. Dom har troligtvis inte själva jobbat för sin egen överlevnad, eller för att försörja sig själva. Har dom kanske en syn på det hela som säger att det gäller att ta för sig bara möjligheten finns?

Är det här vart världen är på väg så blir jag lite orolig. Vad tror du?

Kommentera gärna om du har någon tanke om detta! Jag kommer garanterat skriva mer om detta framöver!